Utställning i Rotundan: En arktisk puritan – Inblickar i Yrjö Kilpinens liedvärld
Datum: 4.2 - 9.5.2012
Tid: 9:00 - 20:00
Plats: I Rotundan
Planering av utställningen: kapellmästare Erkki Pullinen.
Tonsättarens levnadslopp och produktion presenteras med hjälp av handskrifter, tryckta noter, fotografier, tidningsurklipp, inspelningar m.fl. dokument.
På utställningen visas också ett första urval av noter inom det av Suomen Kulttuurirahasto understödda projektet för utgivning av Kilpinens opublicerade lieder. Noterna omfattar ca 350 kompositionshandskrifter ur Nationalbibliotekets samling. Redaktör: Erkki Pullinen, förläggare: Sulasol.
I samarbete med Yrjö Kilpinen -seura, Sibelius-Akademin, Sibelius-museét och Nationalbiblioteket.
Fritt inträde
* * * *
Den arktiska puritanen, där är bilden, som klart sammanfattar det viktigaste i Kilpinens sätt att gestalta och skapa musik. Bildens skapare är Seppo Nummi, Kilpinens arbetskollega och vän och antagligen den ende kompositionseleven, som på ett så fyndigt sätt karakteriserat grundlinjen i Kilpinens produktion. Arktiskt skall förstås på ett allmänt plan, som kompositörens karghet, strävan efter enkelhet och klarhet och naturligtvis som en hänvisning till hans omtyckta Fjällsånger. Puritanism avser samma enkelhet på det personliga planet – en avskalning av allt onödigt.
Yrjö Kilpinen (4.2–2.3.1959) stod på höjden av sin popularitet på 1930-talet. Hans lieder sjöngs förutom i Finland på olika håll i Europa, mest i Tyskland och England. Som student på det tyska språkområdet hade Kilpinen tillägnat sig det tyska språket och kommit i kontakt med den germanska kulturen, framför allt med den tyskspråkiga liedmusiken, vars traditionsbärare han allmänt anses vara. Finska och svenska var bekanta språk för Kilpinen redan från barndomen. Till texter på dessa språk tonsatte Kilpinen sin omfattande liedproduktion, 803 olika stycken. Det stora tyska verket Das deutsche Lied nämner i sin uppräkning av verkligt stora liedkompositörer bara fem namn, nämligen Franz Schubert (1797–1828), Robert Schumann (1810–1856), Johannes Brahms (1833–1897), Hugo Wolf (1860–1903) och Yrjö Kilpinen (1892–1959).
Kilpinens sätt att närma sig dikternas kärna i sina tonsättningar är noggrannare och mera hänsynsfullt i förhållande till språkets rytm och tonhöjdsförhållanden än fallet är hos de flesta av hans tonsättarkollegor. Speciellt viktigt för honom var att öppna portarna till diktarens ursprungliga värld. Eftersom han skriver synnerligen enkel sats, blir sångarens och pianistens ansvar stort: utan stöd från massiva, ibland ytliga och påklistrade, effekter måste de som framför musiken hitta de väsentliga tolkningsmässiga saker som gör musiken levande och gör att den når fram till åhöraren.
Basen för utställningen utgörs av de glimtar in i Kilpinens och hans lieders värld som planscherna ger. På grund av materialets omfattning är det inte möjligt att ge en fullständig bild. Det som visas är bara några glimtar. I vitrinerna finns ett urval av konsertprogram, manuskript, utkast, färdiga tryckta noter, diktsamlingar som använts som källor, böcker som skrivits om Klipinen samt tidningsklipp som handlar om hans musik. Via pekskärmen kan man öppna och lyssna på Klipinens tal vid Sibelius begravning samt ett urval liedinspelningar. På datorn kan man via Sibelius Akademins databas LAURA (www.siba.fi/laura) öppna sångtexterna till hans tysk-, svensk- och engelskspråkiga sånger med ordagranna översättningar. På våning 6 finns bl.a. blädderexemplar av nya noter, av verkförteckningen sammanställd av Tarja Taurula, Suomalaisen lauluaktemian (finska sångakademins) råd för uttalet av finsk- och svenskspråkiga lieder samt information om innehållet i texterna för dem som inte behärskar dessa språk.
Denna utställning är en del av ett större projekt. Innan den öppnades ordnades ett seminarium med rubriken Yrjö Kilpinen – den tyska liedtraditionens efterföljare. Seminariet var i första hand riktat till yrkesmusiker: orförande Gustav Djupsjöbacka och inledarna Jaakko Kortekangas och Ilmo Ranta är alla järnhårda liedexperter. Av Yrjö Kilpinens omfattande liedproduktion sover ungefär 350 sånger tillsvidare törnrosasömn i Nationalbibliotekets källare. Men stöd från kulturfonden förbereds utgivningen av sångerna av en arbetsgrupp – bestående av Erkki Pullinen, Kristian Attila och Ilkka Vallinoja – som växt fram ur Yrjö Kilpinen-seura (Yrjö Kilpinen-sällskapet. Det första häftet, som innehåller de icke-opusnumrerade tonsättningarna av Erik Blombergs dikter, finns att bläddra i på våning 6. Hela redigeringsprojektet fullföljs inom ett par år och sångerna ges ut av Sulasol.
