i Agricola-rummet: Den nya läskulturen i 1700-talets Finland
Datum: 12.5 - 4.9.2010
Plats: i Aagricola-rummet
Den nya läskulturen i 1700-talets Finland
Favoritböcker från skönlitteratur till reseböcker.
Planering av utställningen: Bibliotekschef FD Cecilia af Forselles, SKS.
Utställningen har producerats i samarbete med Finska Litteratursällskapet.
På 1700-talet fick nya former av litteratur stort inflytande på en växande läsekrets och på läsarnas tankevärld. Reseberättelser, skönlitteratur, historieböcker samt upplysnings- och nyttolitteratur vidgade läsarnas värld på ett tidigare oerfaret sätt. Den nya litteraturen lästes även på ett nytt sätt. Den egna läsupplevelsen värderades högt som en del av en ny individualistisk läskultur.
Läsarens andliga frihet och möjlighet att styra sin bildning, dess art och nivå ökade jämfört med tidigare. Personligt intresse för ett speciellt ämnesområde eller form av litteratur kunde styra den enskildas läsande på ett nytt sätt. Signifikativt för den nya läskulturen var strävan att fördjupa sig i, leva sig in i och dryfta det lästa i lugn och ro, i fred.
Den religiösa litteraturen dominerade ännu allmogens läsintresse på landsbygden, men bland handelsmännen, tjänstemännen och hantverkarna i städerna var dess ställning inte lika stark. Till och med världslitteraturens favoritböcker lästes i de små finska städerna antingen på originalspråket eller som översättningar. Utställningens böcker har sammanställts utgående från böcker som på 1700-talet lästes i Helsingfors och Uleåborg.
Reseberättelserna var populära. I Finland var Carl von Linnés och hans elevers samt flere utländska reseberättelser mycket lästa. Med på utställningen är bland annat den kända naturvetaren och forskningsresanden Pierre Sonnerats verk Voyage aux Indes orientales et la Chine, fait depuis 1774 jusqu’à 1781 som borgmästaren i Uleåborg Karl Johan Fagerström ägde. Sonnerat gjorde flera resor i Sydostasien och han är känd som en förespråkare för kulturell differens och anhängare av Indiens gamla kultur.
I slutet av 1700-talet utgjorde skönlitteraturen och i synnerhet romanerna och skådespelen en inflytelserik del av läskulturen. Tidevarvets nya värderingar inverkade förutom via upplysningslitteraturen också strakt via skönlitteraturen. De skönlitterära verken förmedlade en känsla för naturen och en känslomässig eller empatisk livshållning. I satirens eller parodins form ifrågasatte de ofta eller kritiserade människor och olika fenomen i samhället.
Även de mycket populära historieverken stödde individuellt tänkande och att samhälleliga frågor dryftades och tolkades. Historieskrivningen förnyades på många sätt på 1700-talet. Historikerna omfattade ett dynamiskt framställningssätt och skrev verk som uppmuntrade läsaren att göra politiska, känslobaserade och etiska val. I Finland var Voltaires verk om Karl den XII populärt.
Tidevarvets nyttotänkande och facklitteraturens växande utbud uppmuntrade förutom till professionella också till moderna ekonomiska och samhälleliga utvecklingssträvanden. Det mångsidiga utbudet av böcker skapade en bred grund för en individualistisk livshållning, reflektioner, självutveckling samt en jämförelse av det egna eller kända och det andra eller främmande.
Källa: Kirjakulttuuri kaupungissa 1700-luvulla. Toimittaneet Cecilia af Forselles & Tuija Laine. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran kirjaston julkaisuja 20. SKS 2008.
