Helsingfors universitets bibliotek och dess historia

Kungliga Akademin i Åbo

Helsingfors universitet och dess bibliotek är intimt förknippade med det svenska konungarikets och senare det ryska kejsardömets historia. Det gymnasium som verkade i Åbo blev år 1640 upphöjt till Kunglig Akademi. Akademin i Dorpat grundades 1632 och Uppsala universitet grundades för första gången redan 1477 (på nytt 1593). Gymnasiets bibliotek innehöll omkring 20 band och det utgör grunden för Akademins bibliotek, som sedan långsamt utökades genom donationer och förvärv. Då Akademin 1642 anställde Peder Wald som sin boktryckare började man trycka böcker även i Finland. Alla äldre inhemska böcker, ända från Mikael Agricolas ABC-bok från 1453 var tryckta antingen i Sverige eller Tyskland.

År 1707 föreskrev Kungliga kanslikollegiet att tryckerierna i det svensk riket måste sända ett exemplar av alla tryck till landets universitet. Bibliotekets samlingar hade fram till 1755 vuxit till 4000 band och i början av 1800-talet fanns där redan 30 000 volymer. Det var främst under sista decennierna av 1700-talet som samlingarna växte. För förvärven ansvarade då bibliotekarien, senare professorn Henrik Gabriel Porthan. (Under krigen mellan Sverige och Ryssland var Kungliga Akademins bibliotekssamlingar evakuerade till Stockholm.)

Från 1809 var Finland ett autonomt storfurstendöme inom kejsardömet Ryssland och universitetet hade mellan åren 1820 och 1917 friexemplarsrätt till allt som trycktes i Ryssland. Universitetets Ryska bibliotek var först en skild enhet men införlivades med Universitetsbiblioteket 1924. Tack vare denna friexemplarsrätt har biblioteket nu världens största samlingen utanför Ryssland av rysk litteratur från tiden före 1917 samt litteratur i anslutning till de ryska minoritetsfolken. Samlingarna används flitigt även av utländska forskare. Dessutom används de av förläggare av faksimiletryck.

Henrik Gabriel Porthan (J.E.Hedberg) och Fredrik Wilhelm Pipping (C.P.Mazer)

Från Åbo till Helsingfors

Kungliga Akademins bibliotek med dess omkring 40 000 böcker, som hade byggts upp under närmare tvåhundra år, förstördes den 4 september 1827 i den stora stadsbranden som utplånade en stor del av Åbo, bland annat universitetet och domkyrkan. Lite över 800 böcker, som var utlånade, räddades och de står även i dag till forskarnas förfogande i Aboica-samlingen. Universitetet måste bygga upp sitt bibliotek från noll. Största delen av universitetets arkiv räddades dock.

Universitetet flyttades till Helsingfors och återupptog sin verksamhet 1828 som "Kejserliga Alexanders-universitetet". Verksamheten inleddes i tillfälliga utrymmen tills arkitekt Carl Ludvig Engels universitetsbyggnad blev färdig 1832 och den nya biblioteksbyggnaden i det norra grannkvarteret togs i bruk 1845.

Universitetet, biblioteket, Nikolajkyrkan och högvakten (Litografi: F. Tengström, 1838)

Offentliga biblioteket, som hade grundats för Senatens tjänstemän, hade en samling på 6000 band och böckerna donerades till universitetet som en grund för biblioteket. Det låg först i Senatshusets flygelbyggnad. Samlingarna växte genom insamling av pengar och bokdonationer. Hela privatbibliotek anlände från S:t Petersburg till Helsingfors. Även Kejserliga vetenskapsakademin och många universitet donerade litteratur. Universitetets bibliotekarie F.W. Pipping fick stor hjälp med att bygga upp samlingen av finsk litteratur av allmogeboksamlaren Matti Pohto.

Användningen av biblioteket växte med tiden. Öppettiderna kunde förlängas betydligt när biblioteket 1893 fick elbelysning och biblioteket kunde ha kvällsöppet. Detta år öppnades den stora läsesalen med sitt referensbibliotek. Utrymmena växte ytterligare när Rotundan, den halvmånformade tillbyggnaden ritad av Gustaf Nyström, öppnades 1906. Vid tiden för Finlands självständighet 1917 hade samlingarna redan vuxit till omkring 300 000 band.

Bibliotekets Norra sal som läsesal | Boktornet "Rotundan" med C.E. Sjöströms byst av H.G. Porthan

Även de nya utrymmena fylldes när samlingarna hela tiden växte. Arkitekt Aarne Ervi ritade nya underjordiska utrymmen för samlingar och de schaktades på 1950-talet och går delvis under institutionsbyggnaden Porthania. I Urajärvi i Asikkala öppnades ett depåbibliotek. Där förvaras litteratur som inte används så ofta och originalen till mikrofilmade tidningar. Hela kvarteret Zebran är sedan slutet av 1990-talet i bibliotekets änvändning nu när Farmaceutiska institutionen har flyttat till Vik. Stora nya utrymmen för samlingarna byggdes i en grotta insprängd i berget och böckerna i alla hyrda magasinsutrymmen på olika håll i staden har nu fått permanta utrymmen i omedelbar anslutning till huvudbyggnaden. På så sätt går det snabbare att ta fram böcker för forskarna ur magasinen.

Ett viktigt komplement till samlingarna och tjänsterna är America Centers bibliotek, som genom ett avtal mellan universitetet och Amerikanska ambassaden år 1995 blev en del av Helsingfors universitetsbibliotek. Amerikabiblioteket (American Resource Center) finns i Fabianiabyggnaden.

Från papyrus till elektroniska publikationer

I Helsingfors universitetsbibliotek finns för närvarande ca 2,6 miljoner böcker och tidskrifter samt ytterligare lika mycket annat material, såsom småtryck, kartor, noter, affischer, handskrifter karttoja. Av Specialsamlingarna kan nämnas till exempel A.E. Nordenskiölds bibliotek, som är berömt för sina kartor, Monrepos herrgårdens bibliotek samt Jean Sibelius nothandskrifter. Biblioteket får sedan 1982 även lagstadgade friexemplar av ljudinspelningar och håller på att bygga upp ett nationellt ljudarkiv, ett fonotek. Det tryckta materialet kompletteras av en växande samling av muskikmanuskript.

Till bibliotekets äldsta material hör papyrustexter från det 3dje århundradet f.Kr. Den äldsta pergamenthandskriften är från 1100-talet. Fragmenten av Mainz psalteriet (Psalterium Moguntinum) är från 1457 och är bibliotekets äldsta tryckta material. Det äldsta kompletta boken är Rabanus Maurus verk De sermonum proprietate, sive opus de universo. Strassburg: Adolf Rusch 1467. Den äldsta boken som är tryckt för använding i Finland är mässboken Missale Aboense, som Bartholomeus Ghotan tryckte 1488 i Lübeck.

Graduale Aboense Manuskipt från skiftet av 1300-1400 -talen | Titelblad av den första finska Bibeln 1642

Elektroniska publikationer och referensdatabaser hör till bibliotekets vardag och nationalbibliotekets uppgifter har utvidgats särskilt på det digitala området. Universitetsbiblioteken i Finland förenas av ett gemensamt adb-system, vilket gör det mycket lättare att använda deras samlingar och tjänster.ViaInternet är det möjligt att även använda samlingar i andra länder. Elektroniska tidskrifter och referensdatabaser har anskaffats gemensamt för forskarna genom finansiering av Undervisningsministeriet.Detta är ett ekonomiskt och ändamålsenligt sätt att förvärva material för nformationssamhällets forskningsbehov. Biblioteket förbereder sig på att överta ansvaret för friexemplaren av elektroniska publikationer och att digitalisera sina tryckta samlingar, så att de kan användas på nätet i hela landet.

Biblioteket i nationens tjänst

Nationalbiblioteket

• ansvarar för bevarandet av det nationella kulturarvet
  
  
• förvärvar nationella samlingar av litteratur främst inom humaniora
  
  
• är en service- och utvecklingsenhet för de vetenskapliga biblioteken.
  

Litteratur:

• Henrik Grönroos och Jussi Kurikka: Helsingin yliopiston kirjasto entisaikaan ja nykypäivinä. Helsinki 1956.
• Esko Häkli: Bartholomeus Ghotan. Suomen ensimmäisen kirjan painaja. Helsinki 1991
• Arne Jörgensen: Universitetsbiblioteket i Helsingfors 1827-1848. Helsingfors 1930
• Matti Klinge et al.: Helsingin yliopisto 1940-1990, 1-3. Helsinki 1987, 1989, 1990.
• Kirja Suomessa. Helsinki 1988
• Bibliotekarierna vid Kungliga Akademin i Åbo, Kejserliga Alexandersuniversitetet i Finland och Helsingfors universitet. (1760-1976). Utställningskatalog. Helsingfors 1990.
• Holger Nohrström: Helsingfors universitetsbiblioteks Fennica-samling. Helsingfors 1918.
• Jorma Vallinkoski: The History of the University Library at Turku 1-2. Helsinki 1948, 1975.